Dikt, Jag ligger här i stillhet

Jag ligger här i stillhet

Jag hör vindens brus

Jag känner kärlekens ljuva omfamnande sus

Jag ligger och känner solens värme på min hud

En värme som går igenom mina kläder

Värmer mig

Omfamnar mig

Hon överöser mig kärlekens tindrande ljus

Jag ligger här i stillhet

Jag känner jorden under mig

Jag känner hennes pulserande hjärtslag

Jag känner hennes kärleksfulla andetag

Omgiven av ståtliga träd som står i sin storhet

Trygghet

Högt står de grundade i Moder jord

Och sträcker sina vingar mot himlen

Solen ger dem energi och värme

Och jorden ger dem näring att gro och frodas

Ger dem kärlek i överflöd

Kärlekens glöd pulserar genom deras kroppar

Jag ligger här

Känner mina andetag
Känner den ömma kärleken i mitt hjärta

Känner hennes ljuva närvaro

Jag hör fågelns kvittrande kärleksfulla visa

Hon sjunger till mig

Hon sjunger om en kärlek så djup

Så naturlig

Så hel

Jag ligger här hel i ljuvaste magi

Omfamnad av naturen ömhet och mysterium

Jag andas i takt med hennes ömma närvaro

Jag säger till henne: Tack för att jag får vara med dig

Tack för att jag får sjunga kärlekens lov tillsammans med dig

Tack för att du värmer mig och vittnar om en kärlek så oändlig

Så obegränsad
Så stor

Tack – sjunger jag ut i en kärleksfull stämma från min kropps innersta djup

Min djupaste hjärtdjup
med de ömmaste hjärttonerna

Mitt hjärta sjunger och spelar denna ljuva musik

Jag känner hur friden fyller mitt inre när jag lyssnar på mitt käraste hjärta

och hennes innerliga närhet med Moder jord och naturens innersta

Jag älskar dig innerligt min älskade Clare

Min fagra sköna blomsterficka

My pretty most beautiful sweet flowery girl

/Anders Branderud [2016, februari]

Poesi - O du vacka solnedgång

(Poem in Swedish; will be translated to English on request :):
O du vackra solnedgång
Lila, rosa, violett och blå
Sträcker dig över havets vidder
Speglar dig i oceanens djup
Lyser upp himlavalvet
Vittnar om en vacker värld
Berättar om våra inre möjligheter
Vår Inre verklighet

Du som målar himlarna i alla dessa vackra färger
Du som öppnar hjärtan med all denna skönhet
Du som omfamnar kalla hjärtan
Väcker dem till liv med all denna fagra skönhet
Ständigt förnyar du dig
Och påminner oss om att livet aldrig är statiskt
Att varje ögonblick är en Helt Ny Värld
Av Oändlighetens vackra färger

En vit tavla och en palett
Som blir målad på nytt
Andetag efter andetag
Hjärtslag efter hjärtslag
Skönheten i solnedgångens sköna färger
Är skönheten i Varandets enkelhet
I att se världen utan glasögon färgade av det förflutna.

Poesi, Hjärtat: Min kärlek är större än det mörkaste hat.

(Poem in Swedish; will be translated to English on request :):

Alla dessa måsten.

Alla dessa krav.

Detta tryck:

“Du måste bete dig så här!”
“Du räcker inte till som du är.”

“Du måste göra dig av med *dessa upproriska tankar*”.

“Du måste jobba hårt. Rätta dig i ledet. Lyda och hålla tyst”

Jag som trodde på det dem sa.

Förtryckte mina “upproriska tankar”.

Försökte bli av med dem.

Men tankarna ville bli älskade.
De ville bli omfamnade, sedda och hörda.

Accepterade för och älskade för vad dem är.

Jag valde att tro på de som tryckte ner mig.

Jag satte upp fasader för att skydda mitt ömtåliga hjärta.

Satte upp hårda pansar för min sensitivitet.

Gömde hjärtats hjärtfulla passion över att leva.

Gömde mig från livets skenbara hårdhet.

Och när jag satte upp försvar för att skydda mig mig mot dessa stormiga vågor av ovisshet.

Så dog all lekfullhet, nyfikenhet, lyhördhet, upptäckarglädje, spontaneitet och lätthet.

Nu omfamnar jag mina försvar.
Jag accepterar dem..
Och sakta smälter dessa glaciärer som byggts upp av årtal av försvarande.

Hör mer och mer av Hjärtats inre röst.

Hon viskar: Lyssna på mig.

Var med mig.

Ge mig din uppmärksamhet.

Omfamna mig.

Jag är STÖRRE än livets alla utmaningar.

Jag kan smälta de tjockaste isar.

Min kärlek är större än det mörkaste hat.

Min famn omfamnar det mest omfattande mörker.

Min röst är som en stilla vind.

Och kan lugna en rasande storm.

Omfamna mig, så omfamnar jag dig.

/Anders Branderud , September 2015, on a flight home from a weekend in Barcelona.

Poetical writing - Embracing life in the midst of all you experience and feel

Some words I wrote on the airplane a week ago on the flight home after a wonderful weekend in Barcelona:
Poetical writing - Embracing life (in English followed by Swedish)

Think about how important the environment is.
How hard it can be to not push yourself down; when others are saying things that is pushing you down.

Other people's fear about life..
Expressing itself in them being hungry for power.
Their compulsive behaviour to defend a concept about themselves.

The importance of being receptive.
To listen deeply to the quiet whispers of the Heart.
To not let others hard defenses force you to build up a defense around your delicate sensitivity.

Live
Listen
Be

Let the heart flow
Pulsate in poetic veins.
Express itself in movement and dance.
Embraces and intimacy.
Simplicity, the joy of discovery.
And the Art of Uncertainty
In The Mystery of Life

Let the spontaneous laughter
Flow from the Heart that is bubbling over and is pounding over
To find itself.

Your spontaneous laughter
Is the Treasure of Life.
In your still place you can Be and flourish
Surround your Soul with Sunshine
With Waters from the Ocean of Life.

When you stop repressing yourself.
When you embrace the darkness within yourself (instead of repressing it).
You will bloom in all simplicity and spontaneity

Embrace all uncertainty
In your solitude.
Your heart is vast as Infinity and can embrace your darkest clouds of worries.

/Anders Branderud
http://stillnesspoems.blogspot.com -- 

Swedish:

Tänk vad miljön betyder så mycket...

Hur svårt det kan vara att inte trycka ner sig själv; när andra säger sånt som trycker ner.

Andras rädsla för livet... Yttrar sig i deras maktgalenhet.
Deras tvångsmässiga beroende av att försvara ett koncept om sig själva.

Vikten av att vara lyhörd.
Att lyssna djupt till hjärtats tysta viskande.

Att inte låta andra hårda försvar få dig att bygga upp försvar runt din delikata känslighet..

Leva
Lyssna
Vara

Låt hjärtat flöda.
Pulsera i poetiska ådror.
Uttrycka sig i rörelse och dans.
Omfamningar och intimitet
Lätthet, upptäckarglädje.
Och ovisshet i 
Livets mysteri-et.

Låt det spontanta skrattet
Flöda från hjärtat som bubblar över och bultar över
att finna sig själv.

Ditt spontana skratt
Är livets skatt
I din stilla ro kan du vara och gro.
Omgärda dig själ med solsken
Med vatten från livets ocean.

När du slutar att trycka ner dig själv.
När du omfamnar mörket i dig själv (Istället för att förtrycka det som du känner).
Kommer du blomstra i all dess enkelhet och spontaneitet.

Omfamna all ovisshet
I din ensamhet.
Ditt hjärta är oändligt stort och kan omfamna dina mörkaste orosmoln.

/Anders Branderud; stillnesspoems.blogspot.com