söndag 3 april 2016

Dikt, Jag ligger här i stillhet

Jag ligger här i stillhet
Jag hör vindens brus
Jag känner kärlekens ljuva omfamnande sus
Jag ligger och känner solens värme på min hud
En värme som går igenom mina kläder
Värmer mig
Omfamnar mig
Hon överöser mig kärlekens tindrande ljus

Jag ligger här i stillhet
Jag känner jorden under mig
Jag känner hennes pulserande hjärtslag
Jag känner hennes kärleksfulla andetag
Omgiven av ståtliga träd som står i sin storhet
Trygghet
Högt står de grundade i Moder jord
Och sträcker sina vingar mot himlen
Solen ger dem energi och värme
Och jorden ger dem näring att gro och frodas
Ger dem kärlek i överflöd
Kärlekens glöd pulserar genom deras kroppar

Jag ligger här
Känner mina andetag
Känner den ömma kärleken i mitt hjärta
Känner hennes ljuva närvaro
Jag hör fågelns kvittrande kärleksfulla visa
Hon sjunger till mig
Hon sjunger om en kärlek så djup
Så naturlig
Så hel
Jag ligger här hel i ljuvaste magi
Omfamnad av naturen ömhet och mysterium
Jag andas i takt med hennes ömma närvaro
Jag säger till henne: Tack för att jag får vara med dig
Tack för att jag får sjunga kärlekens lov tillsammans med dig
Tack för att du värmer mig och vittnar om en kärlek så oändlig
Så obegränsad
Så stor
Tack – sjunger jag ut i en kärleksfull stämma från min kropps innersta djup
Min djupaste hjärtdjup
med de ömmaste hjärttonerna
Mitt hjärta sjunger och spelar denna ljuva musik
Jag känner hur friden fyller mitt inre när jag lyssnar på mitt käraste hjärta
och hennes innerliga närhet med Moder jord och naturens innersta

Jag älskar dig innerligt min älskade Clare
Min fagra sköna blomsterficka
My pretty most beautiful sweet flowery girl

/Anders Branderud [2016, februari]


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar